Har inte riktigt tänkt ut vad det är jag ska skriva om, just det är inget jag vill skriva om här. Det är min egen sak.
Men ialla fall så heter jag Paulina fyller 17 år den 30 November för er som inte visste det:) jag bor med min pappa ute på landet en mil utanför lkpg, och min broder.
Vi pendlar fram och tillbaka till stan som mamma för övrigt bor men inte så länge till. Hon flyttar upp till Stockholm nu i Juli någon gång igen, så då blir det att pendla fram och tillbaka igen på helgerna. Jag orkar inte med det. Tycker det är jobbigast att åka där ifrån sen. Jag vet hur det var sist.
Jag går på birgitta skolan, omvårdnadspogramet, konstigt det finns inget annat pogram där :P men jag trivs väl sådär, det har hänt så mycket sen man börja där och jag känner att jag saknar allt det gamla på berga. Alla människor, allt. Man hade mer kontakt med varandra, eller jag hade det. Man glider isär så mycket när man börjar gymnasiet tyvärr. Men allt har inte varit dåligt nu på det nya man har haft dom mest underbara stunderna i sitt liv som man aldrig kommer att glömma och träffat massor med nytt folk<3
Nu dom senaste månaderna så vet jag inte vad som har hänt med mig, vart har den riktiga Paulina tagit vägen som skrattar åt allting och då menar jag verkligen allting, har alltid ett leende på läpparna, och umgås med vänner dygnet runt? hon har bara försvunnit och jag vet inte vad det är som har hänt, allt känns så deprimerande, jag orkar ingenting. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kommer inte ens ihåg när jag skratta sist. Nu har jag haft en anledning till att inte göra det men en då.
Men orka läsa om mina problem och tankar, jag orkar knappt lyssna på dom själv. Men kom ihåg att leva det liv du vill leva så länge du bara kan, men försök bara att inte såra andra.
It`s all over now
Men ialla fall så heter jag Paulina fyller 17 år den 30 November för er som inte visste det:) jag bor med min pappa ute på landet en mil utanför lkpg, och min broder.
Vi pendlar fram och tillbaka till stan som mamma för övrigt bor men inte så länge till. Hon flyttar upp till Stockholm nu i Juli någon gång igen, så då blir det att pendla fram och tillbaka igen på helgerna. Jag orkar inte med det. Tycker det är jobbigast att åka där ifrån sen. Jag vet hur det var sist.
Jag går på birgitta skolan, omvårdnadspogramet, konstigt det finns inget annat pogram där :P men jag trivs väl sådär, det har hänt så mycket sen man börja där och jag känner att jag saknar allt det gamla på berga. Alla människor, allt. Man hade mer kontakt med varandra, eller jag hade det. Man glider isär så mycket när man börjar gymnasiet tyvärr. Men allt har inte varit dåligt nu på det nya man har haft dom mest underbara stunderna i sitt liv som man aldrig kommer att glömma och träffat massor med nytt folk<3
Nu dom senaste månaderna så vet jag inte vad som har hänt med mig, vart har den riktiga Paulina tagit vägen som skrattar åt allting och då menar jag verkligen allting, har alltid ett leende på läpparna, och umgås med vänner dygnet runt? hon har bara försvunnit och jag vet inte vad det är som har hänt, allt känns så deprimerande, jag orkar ingenting. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kommer inte ens ihåg när jag skratta sist. Nu har jag haft en anledning till att inte göra det men en då.
Men orka läsa om mina problem och tankar, jag orkar knappt lyssna på dom själv. Men kom ihåg att leva det liv du vill leva så länge du bara kan, men försök bara att inte såra andra.
It`s all over now
